det kalla
det där
iskalla
det infinner sig vid skymning 
den svartaste natt
natten
du,
så mörk 
och ljusfattig
du,
oförklarliga ting
föreviga aftonsgäst
ständigt på vid gavel
inväntande
insmygande
kylan
frosten
en tid av is
isens tid
ni mörka timmar
en gång för alla
vill jag ta mig 
ut och ur
hel