djupt 
långt nere 
i ett ödelagt vattentorn 
en översvämmad vattentank 
flyter tröst 
och förbrukat bandage 
här simmar döda sjöhästar 
ett stulet konstverk 
och bortglömda barndomsvänner 
några självlysande tentakler 
de kväver mig 
vit och blå 
blir varsamt begraven 
på bekväm sjukhusbrits 
av tyngdlösa alger
sträva textilier
 och rotlösa mytologier 

ett hjärta 
sumpat och saboterat 
en gång mitt 
ligger och kluckar 
intill sval betong 
en dimmig bergvägg 
smyckad med vissna bröllopsbuketter 
här tillåts din sista suck 
snurra och surra 
tills mitt huvud roterat kring sin egna axel 

i mörkret under mig 
ligger en avsvimmad örondoktor
till honom gick jag
när jag var liten och skör
en unghund som ännu inte sett världen

han hade öroninflammation ofta
ett riktigt öronbarn
sådan mor sådan son
vi trodde att det berodde på allergi
kyckling
eller kanske mot gräs
men du är långt borta nu 
kanske på andra sidan sundet 
eller i väggen intill nattduksbordet 
där jag förvarat dina mjölktänder 
min kvittens på din existens 

nyss letade vi morot 
i samma glittriga skogsdunge 
nyss hämtade vi andan 
i samma febriga lufttrumma 
nu dammar din blick 
i ett brunt fotoalbum 
under förfallna hyresfakturor 

han överlevde aldrig vintern 
inte heller våren 
just hade det börjat ljusna 
sommarens dörr stod på glänt 
efter en lång tid av mörker 
men då hade ditt tandkött 
redan hunnit svalna 
vi skulle ju visa dig vår ö 
det var ju där vi fann dig 
men när tiden väl var inne 
då storstadsvattnet äntligen blivit en aning varmare    
var du endast ett minne blott 
i en enkel urna av trä att pussa godnatt 
men det spelar ingen roll
inte nu och inte här
inte i en bottenlös tank
inte i en enkel urna av trä
här finner jag ro